Utdrag ur boken Ved : allt om huggning, stapling och torkning - och vedeldningens själ av Lars Mytting
En klassisk tumregel är att veden ska ha fällts, kluvits och staplats före påsk. Då kommer den att vara torr till midsommar. Sådana almanacksregler, formulerade för att hålla lata torpare i örat, framstår lätt som irriterande gammalmodiga för en modern människa. Men när man studerar trädens växtcykel tillsammans med årets väderdata, förstår man att folk förr i tiden visste vad de gjorde. Före påsk finns det inte särskilt mycket fukt i träden, och alltså blir mängden fukt som ska ut ur trädet mindre. Under den här perioden på året är det ofta minusgrader om natten, och veden blir mycket lättare att klyva när fukten inne i träet har frusit.
Den genomsnittliga luftfuktigheten varierar, men rent genomsnittligt regnar det mindre under vårmånaderna. De här faktorerna är oerhört viktiga och det är därför som våren ger bäst torkförhållanden. Om ved staplas med god luftcirkulation tidigt på våren, kan fukthalten sjunka från 45 till 35% bara under de två första dygnen, och ner till 30 % efter den första veckan. Efter en månads torkning med goda förhållanden kan fukthalten ha sjunkit till 22 %, och efter två månader till 15 %, ett resultat som stämmer bra med den gamla tumregeln. Då är det i praktiken ingen mening med att låta den ligga längre och alltså kan den flyttas till vedkällare eller skjul.